Djurskydd redan på 1800-talet

När de första djurskyddsföreningarna bildades i Sverige på 1870-talet satt inte sällan veterinärer i styrelsen. Veterinärerna argumenterade redan från början för att de visste bäst i fråga om djurens väl och ve. Att en veterinär har kunskap om hur djur bör behandlas tycker vi är självklart men 1800-talets svenskar var skeptiska. Veterinärerna förde en ständig kamp mot låg status och dåligt rykte. Många anlitade hellre en så kallad ”klok gubbe” eller ”klok gumma” när husdjuren visade tecken på sjukdom. Veterinärerna kämpade för att veterinärutbildningen skulle uppfattas som vetenskaplig och ett led i denna process var att från 1870 kräva studentexamen för inträde till veterinärinstitutet. Veterinärerna i djurskyddsföreningarna framhöll ständigt sin egen kompetens i fråga om behandlingen av djur.

Men när djurförsöken, den så kallade vivisektionen, på 1880-talet blev den stora frågan på djurvännernas agenda, blev veterinärernas roll problematisk. Å ena sidan ville de framställa sig som vetenskapliga och som sådana måste de acceptera djurförsök. Å andra sidan ville de framstå som djurens bästa vänner och det var svårt att hävda att djurförsöken inte var till nackdel för djuren. Det hela ledde till att veterinärernas roll i djurskyddsrörelsen tonades ned på 1880-talet och istället kom lärare och kvinnor att dominera.

  1. Fabian Jonasson

    Vore kul med mer information om detta.

    //Fabian

Leave a Comment


NOTE - You can use these HTML tags and attributes:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>