Category Archives: Man & Kvinna

Svensk kvinnorörelse

Berättelsen om svensk kvinnorörelse från 1800-talets kvinnosak till dagens feministiska organisationer, är en berättelse om kvinnors kamp mot en patriarkal ordning. Kvinnor har startat och drivit rörelsen framåt, och har genom detta lyckats skapa sig ett ökat handlingsutrymme. Men inom kvinnorörelsen har också män från första början varit representerade.

Feminismens relation till män är ett alltjämt aktuellt dilemma. Organisationer, som innefattar både kvinnor och män, tenderar nämligen att spegla den organisering av över- och underordning som finns i resten av samhället. Detta faktum sätter jämställdhetsrörelser i en svår situation då dessa, liksom andra organisationer, kan komma att reproducera den könsmaktsordning som organisationen i sig uttryckligen vill upphäva. Det här sätter fingret på den paradox som finns konstituerad inom feminismen, där kön både ska och inte ska räknas.

Synen på män som möjliga feministaktivister har varierat under åren, men kvinnorörelsen har alltsedan dess begynnelse mer eller mindre tvingats använda sig av män i kampen för kvinnors rättigheter. Männens motstånd har manat fram alternativa strategier och organisationsformer från kvinnors sida, som till syvende och sist fått spela på männens villkor. Att samarbeta med män har ofta varit en framgångsrik strategi, inte minst inom 1800-talets kvinnosak. Denna uppstod under 1850-talet och kan ses som den moderna kvinnorörelsens första skede. Kvinnors institutionella och ekonomiska makt var under den här tiden i stort sett obefintlig och kvinnosaksaktivisterna arbetade bland annat med reformer för att utöka ogifta kvinnors försörjningsmöjligheter. Bland de mer kontroversiella frågorna fanns ifrågasättandet av gifta kvinnors situation och målsmanskapets upphävande. Den tidiga svenska kvinnorörelsen engagerade ett förhållandevis stort antal män. Dessa män var inte bara en oundviklig strategi för att kvinnorna skulle kunna flytta fram sina positioner. Enligt idéhistorikern Ulla Manns, som skrivit om mäns deltagande i 1800-talets kvinnosak, är liberalfeminism en väl passande beteckning på tidig svensk kvinnorörelse. I de liberala tankeströmningar som präglade kvinnosaken hade man en positiv syn på samorganisering mellan könen. Att så många män deltog i rörelsen störde inte eftersom det var idéerna som stod i centrum för kampen.

HC Andersen och feminister

Man kan ju fråga sig hur många feminister som låtit sig inspireras av H C Andersens vackra och hemska konstsaga om den självuppoffrande sjöjungfrun. Inte så väldans många skulle jag gissa på. Den självständiga Ariel som drömmer om att bli människa, trotsar sin pappa och ta saken i egna händer och vinner prinsen vet jag med säkerhet har inspirerat i alla fall fem. När Ariel simmar runt i sin grotta och sjungande skanderar att hon vill till land och vara fri slår hon på stora feministslagordstrumman. Det tycker i alla fall klubben Döttrar på land, som uppkallat sig efter just efter textraden ”Döttrar på land stöttar varann och jag vill väldigt gärna byta. Slippa simma, bli en kvinna, redo att stå”. 80-talister som de är, så medger de att det bara började med en lätt fixering vid Ariel, men insåg sedan vilken feministisk slagkraft som filmen, och framförallt ”Hela min värld”- sången har, och hur väl de passade in på dem själva.

Originalet är inte alltid bättre. Det spelar inte alltid roll vilken som kom först. Kanske behöver man inte förvalta kulturarvet genom att reproducera det på exakt samma sätt om och om igen, och alltid hävda att boken är bättre än filmen. Det är väl en ganska bra idé att uppdatera en kvinnosyn med själutplånande offer från 1800-talets mitt och istället servera femåringar uppbyggliga kvinnoporträtt, även om detta ackompanjeras av musikalnummer i undervattensmiljö. Man ska aldrig underskatta vikten av att ha ett soundtrack till sin frigörelse. Disney borde förvalta kulturarvet på det här sättet lite oftare.